Intervju med Thomas Hansson-Mild.   (2009-11-09)

På vägen till mötet med Thomas grunnade jag på hur man ska tilltala en så framgångsrik seglare.  Borde jag inleda med ”Ers mästare…” eller ”O du champion… eller” – men det blev;

-”Tjenare Världsmästar´n hur är läget? 

Thomas svarade;  – Jo tack det är bara bra.

- Gratulerar till VM-triumfen , fick jag ur mig - hur känns det?

-  Hur menar du, undrade Thomas.

– Att vara ”Världsmästare..”

 -Jaha,  jo,  det känns bara bra. Fantastiskt bra faktiskt.  Jag känner en djup glädje och lättnad när jag tänker tillbaka på det, men samtidigt också en viss tomhet efter den urladdning som VM var. Vad ska man göra nu kan jag tänka ibland. Men jag tror att den känslan mer beror på utmattningen efter ansträngningen, än något annat, för nu, så här en tid efteråt, börjar jag blicka framåt igen och det känns som vanligt.

Det var ett tufft VM, började jag som en ledande fråga.

Ja det blev 10 race, vilket inte är vanligt, i hårda vindar. Och sjön som bjöds i Kalmarsund är inte att leka med.  Det var öppet hela vägen och det stod inte bara mellan mig och regerande världsmästaren Karl Purdie, Nya Zeeland. Ända in till sista racet fanns det ett helt koppel som kunde slå sig in om vi misslyckades.

Det berodde på att både jag och Karl Purdie hade var sin diskning pga tjuvstart när det var ”svart flagg”. Under en period hade Purdie övertaget med 2-3 poäng, men jag visste att jag hade möjligheten att vinna om jag bara var fokuserad. Jag lyckades också ladda om och komma igen. Jag skulle bara ha det här guldet och jag kände att det låg inom räckhåll även när Karl hade greppet. Det kanske låter konstigt att jag säger så, trots att det var först vid målgången i det sista racet som det blev klart att jag skulle vinna, när Andre Blasse, Australien, tog sig in mellan mig och Purdie. Så tätt var det! Men förutom att det kändes som om det skulle glida mig ur händerna på sista seglingen så kändes hela veckan som om att det här skulle bara gå – no matter what! En rätt härlig känsla faktiskt så här efteråt.

SM:et veckan före VM gick inte din väg. Störde det din uppladdning inför VM ?

-Ja och nej. Visst hade det varit kul med ytterligare ett SM-guld, men jag var så väl förberedd och inställd på VM:et att incidenten (katastrofen, Red:s anmärkning) när jag fick en kollegas förstäv rakt genom skrovet inte påverkade särskilt mycket. Det var lätt att förlika sig med faktum och jag visste att jag skulle komma igen till VM.

Vad var det som gjorde att du vann VM just i år, du har ju varit med i världstoppen i många år?

-Allt stämde. Alla pusselbitarna som behövs för att vinna föll på plats.                   

Kan du utveckla det…

Egentligen började det redan 2007 när jag såg hur snabbt Karl Purdie, från Nya Zeeland, seglade och vad han hade för material. Han vann inte VM, men visade upp en fart som jag aldrig sett tidigare. Jag förstod då att vi satt fast i gamla tankegångar och var tvungna att tänka om. Jag skaffade ny mast och bytte segelmakare till Quantum. Inför VM 2008 hade jag tränat bra och blev 5:a med mersmak. Jag spikade sista seglingen och slutade endast 5 poäng från bronsmedaljen (Karl Purdie vann; Reds anm). Jag åkte hem med känslan att nu kunde jag tampas med den yppersta eliten och det sporrade mig att ta ett steg till. Hösten 2008 hade vi träningsläger i Kalmar, på vattnen där VM skulle gå 2009, och hela vintern tränade jag ”fys” hårdare än vanligt med sikte på VM. Ytterst så är det den egna förmågan som avgör. Styrka och uthållighet är en viktig del, och många timmar i båten naturligtvis.

(Att det fanns motivation kan undertecknad intyga. Thomas berättade bland annat att han på väg till ett träningsläger i Danmark, i höjd med Kalmar, upptäckte han att han låg bra till tidsmässigt. Då vek han av ner till hamnen. Lastade av OK:n, riggade och seglade ett par timmar. Sedan lastades jollen igen och resan fortsatte…).  

Våren 2009 beställde jag en ny mast från C-Tech, Nya Zeeland som ligger långt framme i utvecklingen av kolfibermaster. Tyvärr blev den nya masten försenad, så jag fick inte tillräcklig tid att testa och ställa in grejerna som jag ville. Vi hade vi ett tidigt träningsläger i Kalmar, seglade VM-kval i Stenungsund i april och i Gävle i maj. Resultaten i kvalen gav mig kvitton på att jag var på rätt väg. Det gjorde att jag kunde hoppa över Kieler Woche, som jag vann 2008 och Warnemunde, för att i stället satsa på träning. Jag följde Maja på seglarläger i Vänersborg. (Thomas tränade segling hela dagarna samtidigt som han höll koll på Maja. Och varje dag cyklade han fram och tillbaka till Trollhättan där de bodde, Reds anm).

Den veckan gav mig båtkänsla och uthållighet inför VM. Mentalt var det också bra att hoppa över de stora regattorna. Jag slapp eventuella tvivel på mig själv och materialet, om det inte skulle ha fungerat i Kiel eller Warnemunde. 

Så allt gick som på räls fram till VM?

Nej, jag hade motgångar också. Under en period fick jag inflammation i en armbåge och problem med axel och rygg. Hade det inte varit för Mikael Johansson på Umeå Rygg och Ledklinik hade det inte blivit någon medalj. Som så många andra hade jag gått och dragit på åkommorna för länge. Men Mikael kunde hjälpa mig och ganska snart tränade och seglade jag för fullt igen. Det hjälpte också att jag bytte till 4-skuret block på skotet. Det blev lättare att skota och jag fick faktiskt bättre känsla i seglingen med det. Intet ont som inte har något gott med sig.

Är det något mer du kan peka på som var väsentligt för VM-vinsten?

Ja, och det är mycket. Segling är ju detaljernas sport och allt måste klaffa. Familjens stöd, vänner, seglarkompisar runt om i landet och världen bidrar alla på sitt sätt. Därför har jag många att tacka för den här framgången. Framförallt är det givetvis min familj, Annelie, Maja och Carl. USS har ställt upp under alla år, och enskilda medlemmar har på olika sätt hjälpt och stöttat mig. Det har varit och är viktiga pusselbitar i helheten som krävs för framgång.  Att ha en bra fysik, kunskap om tävlingsorterna, och hur vädret brukar vara när man ska tävla är en annan del. Inför Kalmar-VM hade jag besökt staden flera gånger, för att segla och rekognosera. Det är viktigt att allt praktiskt runtomkring fungerar. Boende hade jag bokat ett år i förväg och cyklar till hela familjen fanns på plats. Allt för att undvika så många störande moment som möjligt. 

Nu har vi pratat om hur du vann VM – men hur blir man en världsmästare?

Det är enkelt; – man vinner ett VM! Men jag förstår att du syftar på ”resan dit”. Det har varit en lång process. Någon har sagt att det krävs 10 000 träningstimmar för att bli riktigt bra i en sport. OK-segling är inget undantag. Jag började segla väldigt tidigt och det är ingen myt att det som knuffade mig i riktning mot jollesegling var min ganska besvärliga pollenallergi (numera gräsklipparallegrig; Red:s anmärkning). Jag slapp allergin på vattnet och Byviken blev min lekplats sommartid. Jag satt i en jolle, när andra hängde på fotbollsplanen. Utöver leken blev segling inte bara ett sätt att förflytta sig, utan också en utmaning att driva mig själv och båten att gå snabbare. Båtkänslan, att veta när båten går fort och förnimma skillnaden när man ändrat trimmet, kan man faktiskt bygga upp ensam med timmar i båten. Men, kappsegling tar lång tid att lära sig. Säkert hade inlärningskurvan varit brantare om jag bott 100 mil söderut. Men det jag lärt sitter genuint i mig. Segling bygger mycket på erfarenheter och det har jag samlat i det jag kallar ”mina erfarenhetspärmar”. Det är inga ”vanliga pärmar” utan memorerade minnesbilder som jag strukturerat i olika ämnesområden. Till exempel starter, rundningar, strategi, taktik och hur man ska trimma i olika sjö och vindförhållanden osv. En del pärmar är välfyllda medan andra är tunnare. Ingen pärm blir full, utan jag fyller hela tiden på med mer. Varje blad i pärmen är en minnesbild av omständigheter och förhållanden, och hur jag löste det. Det kan vara goda erfarenheter som jag kan ta till igen, eller dåliga som jag vill undvika. Bladen byts ut när jag får nya erfarenheter. Det är viktigt att aldrig fastna i gamla tankebanor, utan man måste hela tiden omvärdera och tänka nytt med sikte på att bli bättre och bättre. Att ta efter andras goda exempel är ett annat sätt. Delar man med sig av sina erfarenheter till andra, kan man få tillbaka impulser som leder en själv framåt.

Vi har en väldigt kort säsong för segling i norrland – hur orkar du med den här satsningen på våra breddgrader?

Det är klart att det är en nackdel att ha minst 70 mil till närmaste regatta – enkel väg. Och dyrt blir det också. Men det finns fördelar. Klimatet kan jag inte göra något åt så jag har valt att i stället fokusera på fördelarna. Som när vintern kommer och isen gör det svårt att segla får jag ett naturligt avbrott för att träna och förbereda mig för nästa år. Jag får tid att underhålla och förbättra båt och annat material. Det behövs också tid för att planera för träning och tävling nästa sommar. När vintern kommit brukar jag summera den gångna säsongen och värdera vad som varit bra och dåligt. Jag tar med mig det som varit bra, och som gör det lättare att jobba för att ta mig upp ”ett snäpp till” i seglingsförmåga. Men det krävs ett eget ”driv” och vilja för att komma framåt när man bor där vi bor. Jag försöker att göra vinteruppehållet så kort som möjligt. (– vem brukar vara först i på våren och sist upp på hösten? Reds anm) I en OK-jolle kan man hålla sig varm även vid låga temperaturer, bara det blåser så man får jobba, och har riktiga kläder.    

På tal om låga temperaturer, det är höst nu, nästan vinter. Vad kommer du att göra den närmaste tiden?

Jag ska försöka träna så länge som möjligt på vattnet i höst. Sedan är det fysträning och andra förberedelser som gäller inför VM 2010 som går tidigt (4-12 februari; Reds anm) nästa år i Wellington, Nya Zeeland. Jag ska ge mig på den delikata uppgiften att försöka försvara mitt VM-guld, ”down under”, som ensam svensk under vår ”off season”. Det kommer att bli en riktig utmaning, och jag har inte löst de ekonomiska detaljerna ännu. Men på ett eller annat sätt ska jag ta mig ner!

Du verkar bestämd?

Ja, det hör ju till att man som Världsmästare försöker försvara sin titel, tycker jag. Vad som händer sedan vet jag inte. Just nu är det bara Nya Zeeland som gäller, men jag gläds väldigt mycket åt att båda barnen Carl och Maja intresserar sig för seglingens underbart svåra konst.

Tack Thomas, det här var en intressant och lärorik pratstund. Jag ser fram mot årsmötet där vi ska få höra dig berätta – om vad?

Ha, det tänker jag inte avslöja nu. Kom på årsmötet får du höra!

 Fullständig resultatlista på http://www.okdia.org/results/w09.php

 -Jaha,  jo,  det känns bara bra. Fantastiskt bra faktiskt.  Jag känner en djup glädje och lättnad när jag tänker tillbaka på det, men samtidigt också en viss tomhet efter den urladdning som VM var. Vad ska man göra nu kan jag tänka ibland. Men jag tror att den känslan mer beror på utmattningen efter ansträngningen, än något annat, för nu, så här en tid efteråt, börjar jag blicka framåt igen och det känns som vanligt.

Det var ett tufft VM, började jag som en ledande fråga.